Internetcensur
Mountain National Forest Park, Kina
Fordonstrafik förbjuden!
Genväg!
Lång väg till kort bort!
Ny standard
Märkliga saker hända!
Vi minns hur man fann Saddam Hussein i en grop där han hade gömt sig.
Utan annat stöd än från sin familj höll han sig gömd i familjens trädgård i en jordhåla och hittades smutsig, ovårdad och härjad.
Efter en tvivelaktig rättegång dömdes han till döden och hängdes. Adjöss, så var man av med honom och hans lands olja kunde tas i beslag och säljas ut till Haliburton, USA-ägt företag som var med om att bekosta kriget som fördes på lögnen om att Saddam hade massförstörelsevapen. Det var tacken för att oljejätten hade stött Bush valkampanj som slutade med remi och ett tveksamt domstolsutslag om vem som vann valet.
Nu är Irak ett land i kaos där galna religiösa fundamentalister slåss inbördes och skördar oskyldiga offer varje dag. Dessa religiösa fantiker hölls i schack av en sekulär regim som hade lyft landet till ett välstånd som i vissa stycken överträffade länder i väst och i alla stycken överträffade alla länder i regionen.
Likheter mellan Saddam Hussein och Muammar Gadaffi är slående.
Båda har utmålats som fruktansvärda diktatorer. Dessa påståenden tar sin utgångspunkt i att styrelseskicken inte har varit exakt samma parlamentariska system som i väst, vilket faktiskt inte är detsamma som att det måste röra sig om diktatur. Västliga parlamentaristiska system är inte de enda styrelseskick varuti en demokrati kan byggas. Sådana styrelseskick är tvärt om tveksamma ur demokratisk synvinkel, vilket gör påstående om diktatur ytterst tveksamma i forna Irak och tills nu i Libyen.
Folks välstånd i dessa två, nu ödelagda länder, överträffar med råge ett genomsnitt av det välstånd som råder i de så kallade parlamentariska västliga demokratierna, genomsnittligt sett. Men det förhållandet har raskt förändrats drastiskt för ländernas innevånare vars totala välfärd har sjunkit till bottennivå och med oöverträffbara inkomstskillnader som följd.
Frågan om vad som är demokrati och vad som är diktatur har aldrig diskuterats. Därför är det lätt att kalla vissa länders styrelseskick för diktatur så snart dessa inte inordnar sig under den maktfullkomliga amerikanska diktaturens intressen.
Något annat som är slående är att om det nu är Gaddafi som har avrättats av al-Qaida-terroristerna på det sätt som beskrivs, funnen gömd i ett betongrör och av allt att döma, enligt en samstämmig och väldresserad världspress unisona förmedlande av nyheter passande starka kapitalintressen, på flykt i eget land och utan folkets stöd så är det som om bilden av Saddam Hussein upprepas. En ensam man utan vänner och hatad av alla. Och en sådan bild är inte sann. Men det är som om det råder brist på fantasi när motståndare till USA-monopolet på världens oljekällor skall beskrivas, deras regimer, deras fall och deras slutliga och välregisserade öde.
Många saker är märkliga om man ska tro på offentliga versioner om vad som har skett.
Vi kommer då inte förbi att värdens mest förhatliga terrorist, USAs fiende nummer 1, Usama bin Laden, mördades och dumpades i havet av USA utan att vi har fått se övertygande bilder på att han faktiskt är död.
Ännu ett dygn efter att det påstås att Muammar Gadaffi har mördats har ännu inga övertygande bildbevis kunnat visas upp som styrker att det vekligen är sant. Därmed råder således en slående likhet mellan Usama bin Laden och Gadaffis öden och påstådda död.
Om uppgifterna är sanna har USA satt en ny standard för hur världsmakten för sina krig. Även, notera det, om uppgifterna är lögnaktiga har en ny standard satts på hur detta får ske. Och ingen tycks reagera!
Till detta kommer att misshagliga ledare dras inför en internationell brottmålsdomstol och döms, inte för att de har har varit särdeles kriminella, utan för att de har drivit en politik i strid med USAs intressen, inget annat.
I dag är det alltså legitimt att invadera misshagliga regimers suveräna teritorier och antingen med, eller också utan rättegång, och ta suveräna staters överhuvuden av daga, eller döma dem i den internationella brottmålsdomstolen, och påföra deras länder en regim som passar USAs intressen. Inga länder av betydelse reagerar, vilket antingen beror på lojalitet eller på rädsla att snart själva bli föremål för tvivelaktiga skurkmetoder, intervention och likvidation.
Det tycks ha blivit omodernt att backa upp militärkupper och stödja militärdikaturer. En ny standard är nämligen satt.
Det tycks ha blivit modert att stödja terrorister som tar över, kanske som USA har upparbetat täta och goda kontakter med al-Qaida, vilket skedde även när dessa påstods vara USAs fiende nummer 1.
Klart är, om man låter fjällen falla från ögonen, att dessa terrorister hela tiden har samarbetat med USA alltsedan, ja redan långt före, den elfte september 2001! Men sådan fakta låter sig få övertygas om. Det är inte lätt att se genom dimridåerna, även om bevisen finns och skulle kunna hålla i en domstol om så vore.
En ny standard för internationellt umgänge är satt. En ny världsordning gäller och det är inget som är konstigt med detta. USA står numera allena som den enda egentliga makten i världen, med Storbritannien och dess samfunds fulla uppbackning och ett följsamt EU som stöd sedan Sovjetunionen föll.
En ny världsordning gäller där det enda som räknas är de multinationella företagens intressen och där inordnar sig även Rysslands maffiastyrda regim med att dela dessa intressen och en önskan om att få vara med om att dela på kakan. Folken är de givna förlorarna! Dessa folk är inte bara folken i Irak, Afghanistan och Libyen. Det är folken på hela den afrikanska kontinenten, men även grekerna, spanjorerna, italienarna, fransmännen, engelsmännen och amerikanerna, för att inte säga folken i hela världen.
Var kommer folkens intressen till synes och hur kommer folkens intressen fram? Vem tar dessa intressen i beskydd? Svaret är att ingen gör det. Och frågan är då, finns det några spår av demokrati kvar? Svaret är enkelt och ett rungande NEJ!
En ny standard är satt soch den är väldsomspännande!
Juholt en bedragare som inte kan dömas
"När politikerna stiftade en ny lag mot bidragsfuskare undantog de fiffigt nog sig själva." Det skriver Oisín Cantwell.
"Håkan Juholt behöver inte ligga sömnlös och vara rädd för att dömas enligt bidragsbrottslagen. För när riksdagen 2007 klubbade de nya paragraferna ingick inte politikernas egna ersättningar i de olika former av bidrag det inte var tillåtet att slarva med."
Kvinnan som Cantwell skriver om hade kanske kunnat klarat sig före lagändringen eftersom det då dömdes om man medvetet hade ljugit.
Men sedan skärptes lagen så att även den som bara hade slarvat och glömt att anmäla till exempel nya familjeförhållanden kunde dömas. Sedan dess har Försäkringskassan fullt upp med att följa upp och lagföra personer som inte har följt regelverket.
"Det vi möjligen bevittnar när Juholt fuskar är den arrogans som inte sällan uppstår när höga politiker kämpat sig in i finrummen från enklare förhållande."
Vi har en falsk bild av var de återfinns och vi tror oss veta var det är. Frågar man folk i allmänhet om var man hittar psykopater så blir svaret ofta att det är bland de kriminella, det är i fängelserna och på rättspsykiatriska anstalter eller att det är bland chefer med hårda nypor.
Den bilden är delvis falsk.
Den bilden är lika falsk som den bild vi har om de prostituerade som missbrukande kvinnor på samhällets absoluta botten och helt i en hänsynslös mans våld, oftast en hallick.
För att svara än mer uttömmande på frågan var psykopaten finns måste ännu en aspekt lyftas fram.
Medan vanliga människor har vissa rutiner som de följer så följer psykopaten istället stundens ingivelse och nycker. De ändrar beteende efter situation, de utger sig för att vara intresserade för just det som passar för stunden fast sanningen är att de i stort sett saknar allt vad intresse heter. De utger sig med andra ord för att vara andra än de är. De drar sig inte för någonting alls.
Psykopater rör sig friktionsfritt i alla kretsar, bland de som redan känner honom eller henne, det vill säga att de tror sig känna honom/henne, och bland de som aldrig har sett den främmande personen tidigare. 'Friktionsfritt' till att börja med, ska tilläggas.
En mycket försåtlig och svårgenomskådad metod som psykopater har för att dupera folk att tro att de är så genomgoda och fina människor är att tala om hur usla andra är." Detta skriver Förstå psykopati. Nog kan man konstatera att religion och politik är områden som passar psykopater väl. Det var väl inte utan anledning som Skvitt lade in en liten ruta från siten i bilden ovan.
Håkan Juholt - en ickebedragare?
"Håkan Juholt kan inte personligen lastas. Men det ser illa ut, speciellt som bedrägeriet inträffat under tiden för deras relation.
Efter all granskning av politikers barnflickor och TVlicenser, borde Juholt självklart ha begripit bättre.
Juholt måste lastas för sitt svajiga omdöme.
Moral är viktigt, se hur Sahlin blev Toblerone-Mona för resten av sitt liv."
Jo: "Riksdagen kommer inte att kräva någon återbetalning, säger Marianne Bjernbäck, enhetschef för riksdagsförvaltningens ledamotsservice.
Hur mycket som Håkan Juholt ska betala tillbaka avgör alltså han, eller det Socialdemokratiska partiet." / Riksdag & Departement. Det är upprörande!
Nåja, än är ju inte sista ordet sagt. Hur det blir rent rättsligt är en sak för sig, men nog måste saken få ha sin gång. Inte hjälper det att han skyller på att han inte kunde reglerna.
"Jag kände inte till att det endast utgår halv ersättning om man bor två i lägenheten, säger Juholt." /AFTONBLADET.
Rent osökt kommer jag att tänka på om en fortkörare kan komma undan med att säga: "Jag kände inte till vilken hastighetsbegränsning som rådde!"
Kan Socialdemokratin ha en sådan här gubbe kvar i partiet? Det borde vara omöjligt. Hans omdöme är under all kritik. han flyttar samman med en bedragerska och han är en bedragare själv. Han skyller på dålig kunskap om regelverket, men den kunskapen var inte sämre än att han ändå visste att det fanns pengar att hämta. Tänka sig, när det gäller att FÅ finns kunskap. Sådan möjligheter missar han inte! Tänka sig, vet att sko sig, men inte mera!
– Om det vore en lärare eller sjuksköterska som lurat sin arbetsgivare på de här summorna hade de fått stå till svars. Men är man en hög politiker så verkar man kunna undgå reglerna. Så vad kan man göra förutom att polisanmäla, säger Hans Jonasson.
Polisanmälan mot Håkan Juholt angående bedrägeri ligger just nu på bedrägeriroteln hos polisen i Stockholm.
Nästa vecka kommer en utredare att ta sig an polisanmälan.
– En anmälan är gjord och vi kommer att ta hand om den och börja titta på den senaste nästa vecka, säger Evert Norberg, inspektör och förundersökningsledare på Bedrägerisamordningen." /AFTONBLADET.
Håkans inkomst?
Vet i fan, men som partiledare har han 144.000 kronor i månaden.
Fiffel, det är vanligt bland poitikr, men få ertappas och jag kan inte erinra mig att någon har fällts. Läs mer.
Göteborgspolisens inkompetens
Blogs.se - varning!
Fp: "Väck med ungas förtidspension"
1, 2 och 3
Jag halkade in på Skvitts och inlägget om Ship to Gaza.
Utan att vara elak kan jag väl säga att det var lite väl omständligt för att konstatera att man snackar till intet förpliktande skit och moarbetar initiativ till förändring och man gör inget i slutänden.
1: Till intet förpliktande snack
Det råder inget tvivel om att blockaden är ett brott mot folkrätten. … hela det internationella samfundet och en enig juridisk expertis, har gång på gång slagit fast att så är fallet.
2: När det väl gäller
”FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har tillsammans med flera regeringar uppmanat Ship to Gaza att inte starta och USA:s regering har tagit avstånd.”
På besök!
Varför behandling misslyckas
Det är en fråga som
alltid ges fel svar
! ! !
Behandling misslyckas för att man utgår från att det handlar om ett beroende av en drog!
- o – O – o -
Nästa myt att avliva
Myten att alkohol är beroendeframkallande!
- o – O – o -
Alkohol är det få som verkligen blir beroende av.
Alltså fokuserar all behandling på fel sak!
Behandling ska handla om att förändra en människas liv så att den finner andra sätt att umgås med sin vardag.
När behandling har en varaktig framgång är det just detta man har tagit fasta på eller att den som blivit utsatt för behandling själv har funnit nya strategier i sitt liv.
Notera det!
Ortnamn till sexuell vägledning (av Skvitts)
"En del ortnamn väcker uppmärksamhet.
Det kanske är bra på sitt sätt. Det gör att man minns dem. De så att säga hamnar på kartan.
Om det fungerar, alltså.
Men ändå, kan en ort få heta vad som helst? Som exempelvis Häcken, Hagfors kommun!
Och hur tänker man när en ort får heta Arslet?"
...
"Ja, ni har väl hört om Mors torva i Ljusnarsberg. Förväxla bara inte med Mensträsk i Norrsjö kommun!"
...
"Men det blir ju ändå lite sexfixerat allt det här, må jag säga. Det blir rena rama Sexträsket, som i Malå kommun! Det är väl Bocken i Hallsbergs kommun som varit framme och döpt följande orter:
Busken, som ligger i både Hagfors och Torsby kommuner och inte i Trosa, om ni trodde det!
Muttabo i Essunga kommun
Märafittan i Bräcke och Åre kommuner"
...
"Är det Fucke man vill då rekommenderas kraftfullt och bestämt Kramfors kommun! Men det finns valmöjligheter, förstås! Här är några, som dock inte är något för Björnbögsmyran i Malung:
Barnmorskhålet, Berg kommun
Brittas hål. Du kan välja på både Lerums och Ludvikas erbjudanden!
Emmas håla, Årjängs kommun
Eva-Gretashålet, Åsele kommun
Vill du ha något extra så finns ju Blöthålet i Östhammar, Brudens hål i Eksjö, Farmorshålet i Söderhamn, Fasterhålet i Sundsvalls kommun, Fasters håla i Surahammar och Fiashålet i Värmdö kommun."
...Pungarna brukar ligga i Ekerö och Rättviks kommuner! Fattas nu denna kroppsdel så uppsök Pungmakarbo i Säter!
Och om Pickfallet har inträffat, lämna genast hela Ludvika kommun! Uppsök Pickbodarna i Leksand! Sen är det bara att fara till Hångeln eller Hångelsudden i Ockelbo. Se till att han har kastat av sig underbyxorna, vilket med förträfflighet kan göras i Kalsongmyren i Östersunds kommun!"
...
Hela texten har du alltså här!
Jag lovar dig ett gott skratt!
Ha inga lojaliteter med förtaget!
"Lita aldrig på din chef och på företaget!
Texten kom med ett mail och en vädjan om publicering.
Mail-adressen tycks vara påhittad och det går inte att besvara och på så sätt kanske påverka personen, vilket vi annars självklart skulle göra så långt det bara vore möjligt.
Mailet
 |
|
|
Det jag vill ha sagt är att DRA ALDRIG PÅ DIG ETT RYKTE! Särskilt inte på jobbet!
För länge sedan hade jag insomningsproblem och då går man ju till doktorn. Och så får man sömnmedicin. Och så vaknar man tröttare än om man hade varit vaken hela tiden.
Det funkade inte!
Då drack jag några öl istället. Och det funkade. Men det fanns en hake!
Det förekom att jag ibland kom till jobbet och luktade. Men detta var för många år sedan och på den tiden var det knappast någon som brydde sig. Vi hade ju inga maskiner som kunde vålla olycka och att köra bil ingick inte heller i jobbet. Ingen sa något.
Men jag lärde mig att hantera detta på så sätt att jag kände mig ganska säker på att allt hade blåst över till dagen därpå. Och för det mesta hade det säkert gjort det. Men inte alltid.
Det var kanske så det började. För jag vet faktiskt inte när folk började tro att jag var en suput. Men så blev det. Och utan att jag visste det så pratades det bakom ryggen på mig.
En dag var jag sjuk. Jättesjuk. Så sjuk att jag inte ens kunde gå till grannen och ringa. Min egen telefon gick inte att använda – inga pengar på kortet.
Min kollega började genast spåna. Och snacka. Och gav luft åt sin tro. Jag hade väl supit mig redlös så klart. Men jag hade inte druckit på veckor, för nu hade jag så bra arbetstider att jag inte behövde min ”sömnmedicin” och de enda gångerna jag drack var när jag kände för att gå ut. Och då höll jag mig till mina 4 öl. Det hade liksom blivit en vana med 4 öl och efter det var jag nöjd. Det var en vana från min ”sömnmedicineringsperiod” som hade varat i många år.
Sen den tiden när det hände att jag kom ibland till jobbet och luktade hade jag bytt chef flera gånger. Var gång jag bytte chef fördes ryktet vidare. Det förs ju personalakter, som ni vet. Och var gång jag bytte chef diskuterades mina ”alkoholproblem”, som givetvis blev de uppförstorade var gång. Men ingen sa något! Inte till mig mig!
Så kom då detta olyckliga sjukdomstillfället när jag var telefonlös och i stort sett medvetslös, men nykter sedan veckor tillbaka utan en droppe alkohol i någon som helst form. Och snacket om min ”brakfylla”, som utan bevis ansågs vara helt sant! Och det berättades för chefen när den kom tillbaka från sin semester.
Jag hade plötsligt något att stå till svars för. Och klentroget lyssnade chefen på sanningen. Men i chefens öron var det bara en av alla sådana lögner som varenda alkoholist kommer med, som de ljuger om, som de ljuger för sig själva om till och med. Så jag ljög ju, trodde sig chefen veta.
I varje samtal vi hade, som man ju har med sin chef, så skulle alltid mina alkoholvanor diskuteras. Jag var ju gud bevars en alkoholist, det visste ju alla!
Sen sökte jag nytt arbete inom samma företag och då fick jag ju en ny chef. Redan i anställningsintervjun kom mina ”alkoholproblem” på tal. Och jag som inte ljuger berättade att jag ibland tar en öl, dvs 4 stycken. Jag erkände också att det faktiskt kan hända att det blir 5-6, men det är sällan och aldrig om jag ska arbeta dagen efter och det är väl inte onormalt. Och ingen har på många år känt någon lukt från mig, det visste jag för jag drack ju inte före jobbet.
Min blivande chef sa inget, visade inte med en min vad han tänkte och jag upplevde honom som en kall fisk. Men vad han tänkte sa han utan att inse att han försade sig: ”Jag ska ge dig en chans, ändå!”
En dag när jag kom till jobbet, ingen sa något, fick två arbetskamrater för sig att jag inte uppträdde som vanligt. Alltså hade jag druckit! Men det var inte sant. Det hade varit både jul och nyår och nu var det en bit in januari. Och jag hade inte druckit en öl sedan före mitten på december. Vilket datum det var visste jag inte exakt, men alltså säkert en 4 veckor hade nog gått sedan den gången och en sak visste jag. Var det hade hänt och att det var en sådan gång när jag hade pratat med vänner på krogen och säkerligen inte tagit mer än de sedvanliga 4 ölen.
Tänk viken alkoholist man är! Dricker sällan, dricker mig inte berusad och dricker inte för att tillfredsställa ett sug, för sådant har jag aldrig haft och befriad från baksmälla har jag inte heller haft ett återställarbehov. Men sådan är ju sanningen och sanningar kan vara tråkiga och tråkiga sanningar vill ingen tro på. Då är rykten mera intressanta och de känns ju alldeles sanna, måste vara sanna och är därför alldeles sanna. Så det spelade ingen roll att jag inte luktade alkohol. Jag hade druckit och det sa man till min chef och det blev ett möte mellan oss och en av dem som hade berättat ”sanningen” för chefen.
Vad hjälpte det vad jag sa? Eller vad jag frågade: ”kände du någon lukt? Hur nära var du mig, borde du inte känt lukten om det var så att jag hade druckit?”
Det där var ju helt ovidkommande, det kunde ju ha varit något annat.
Så av detta har jag lärt mig att man inte får komma till jobbet och vara på gott humör, då har man ju petat i sig något! För luktar man inte så är det något annat, det vet ju alla!
Så fick jag en ny chef, en nitisk djävul med totalt kontrollbehov. Nu hade även detta lagts mig till last. För jag har ju ”alkoholproblem” och kanske jag knarkar också! Så nu ska jag till företagshälsan och tala om ”mina problem”!
Jo, jag drack väl inte så sällan förr, om nu det är så farligt med 4 öl och sedan hem och nanna. Jag undrar bara hur ovanligt det kan vara. Jag undrar bara hur många av mina arbetskamrater och chefer som inte har större konsumtion än jag, speciellt i dag när jag sällan dricker över huvud taget. Ja, jag undrar hur många som tar sig en ”blecka” till helgen, åtminstone lönehelgen. Men det anses normalt!
Vem har sett mig ta en blecka på snart 30 år? Eller om vi kikar på de sista 10 åren vet i tusan om det ens har hänt en gång! För mitt sätt att dricka har blivit sansat och utglesat.
Fast jag är ju en missbrukare det ”vet” alla och om jag påstår annat än sådana saker så ljuger jag ju. Alla missbrukare ljuger!
Vad kan jag göra? Byta jobb helt och hållet? Referenser? ”Jo han har alkoholproblem sedan länge!”
Så är det i ryktenas värld! Jag skulle behöva ha en mobil vebbkamera som filmade mig 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan 12 månader om året och de skulle tvingas säga: ”Åh fan, är det så! Det trodde vi aldrig!”
Men nu låter det sig inte göras! Och de skulle väl inte tro vad de såg! Det är ju inte så intressant, liksom. Nej bättre då att hålla fast vid vad som står i personalakten ”MISSBRUK, ALKOHOLISM, KANSKE NARKOTIKA!”
Det är väl vad som står. Akten får jag ju aldrig se!
Kafka-världen i dag!
DRA ALDRIG PÅ DIG ETT RYKTE! Särskilt inte på jobbet!
Den här attacken mot mig känner jag att jag inte orkar hantera. Jag är oskyldig till anklagelserna och mår så dåligt att jag antagligen inte kan jobba.
Jag känner att jag helt enkelt inte kan sova och kan man inte det så är det omöjligt att jobba, så klart. Så hänger det ihop.
Då måste jag sjukskriva mig!
Då tror de jag super ännu mera än de redan trodde innan!
Vad fan gör man? Man kan ju inte komma längre ned än till noll i konsumtion. Riktigt där är jag inte ännu, men håller trenden i sig så är jag väl där inom en inte alltför avlägsen framtid.
Men som sagt, de driver mig till en sådan psykisk ohälsa att jag inte klarar av jobbet på grund av att jag inte kan sova. Sömnproblemen som jag inte haft på år och dar är nu tillbaka. Och jag löser det inte med några öl, så vad göra?
Just det funderar jag på. Eller rättare sagt, jag har funnit den enda utvägen, men hur ska jag gå till väga? Det är knepigt med självmord!
Var jag inte väl drastisk nu?
Nej, absolut inte. Och det ska jag förklara.
Jag har dock levt länge nog för att inse att den bästa delen ligger bakom mig. Och även om jag har intressen som har vida mera kvalitet och är vida mera intellektuella än de ens i samlad grupp kan nå upp till själva, så är det inte spännande mera att utforska allt det som finns att utforska. I stort sett allt jag läser kan jag redan. Livet börjar alltså bli tråkigt!
Och så var det parförhållandet. Man bygger upp något under många år. Man växer samman och när den människan är så unik och har blivit så unik under de gemensamma åren så hittar man ingen man kan börja på nytt med! Det räcker inte att säga att jag inte förväntar mig det. Jag vet att det är omöjligt!
Så det finns inget att se fram emot.
Då finns två möjligheter. Den ena är att helt enkelt bara skita i allt och supa ned sig. Det ska väl alltid lösa sig på något sätt att dra sig fram som fyllo. Andra klarar det. Och då dränker man sina sorger att hon gick bort och att man mobbas och kränks av inkrökta individer på jobbet med makt och utan förstånd, samt utan vilja att tro vad de faktiskt ser. Utan vilja att enbart stötta sig på fakta och sådana har de inte mycket av. De kan på sin höjd ta på händelser som ligger decennier tillbaka. Men framför allt på gamla lögner och inbillningar som nu har vuxit till oändliga mått. Och som i deras värld är ännu sannare än när det var inbillningar från början.
Men jag vill inte supa ned mig. Jag kan inte göra det. Jag kan inte supa. Det tar emot långt innan jag blir riktigt berusad, vem vill tro det? Så att supa ned sig det är ett omöjligt önsketänkande. Det är inte realiserbart! Inte ens om jag ville. Alla kan inte supa så och jag kan det absolut inte!
Så det finns två möjligheter i teorin. Den första är nu nämnd. Och den är i praktiken ingen möjlighet, bara rent teoretiskt. Men tanken kan ju tilltala i jämförelse med den andra mera, mycket mera realistiska lösningen, att ta mitt liv.
Det är nu den tanken jag sysslar med. Vilken metod ska jag tillgripa? Jag har funnit två sätt! Båda är perfekta, båda är lätta och snart har jag bestämt mig.
Nästa beslut är när!
Snart har jag bestämt mig i båda frågorna och snart är allt klart och överstökat.
Har jag tur så finns det ett liv efter detta och jag får träffa min kvinna på andra sidan. Annars är intet så illa heller!
Så det återstår bara en sak till. Att skriva det brev som ska få dem att fatta, när allt är för sent! Då kan de stå där med skammen och ett gnagande dåligt samvete, hela djävla patrasket som har kokat ihop allt under åren, som har låtit det växa, som aldrig har trott mina ord!
Det är synd att man inte kan se dem då!
Jag har nu mailat en sajt och vädjat om publicering och den sajten är väl vald!
Adjö!
Skvitt tillägger följande:
